Om Andens Lag

N.P. Wetterlund - en profetröst för vår tid

N.P. Wetterlunds Skriftkommitté

Sagt om Andens Lag

Fru Maria Wetterlund hälsade på en av de gamla vännerna i Dalarna och fann henne läsande Andens Lag. " Förstår mor den boken?" - frågade hon. "Int' förstår jag allt int', men det går som en ström genom boken. Och när jag kommer in i den, så följer jag med." - svarade gumman.

*********

År 1912 besökte två präster Wetterlund för att tacka honom för vad de fått genom att läsa Andens Lag. Till dem svarade han: "Andens Lag, ja. Det är en bok med mycket slagg uti. Men trots många gruvliga anfäktelser har jag ej kunnat komma ifrån den övertygelsen, att där finns dock en guldådra från Gud på djupet av boken. Och den guldådran - ja, den är ingenting annat än Andens lag, den. - Sen är det mitt besynnerliga språk, som jag fått så mycket bannor för. Jag har verkligen två gånger försökt att skriva om boken på vanligt mänskligt tungomål. Men då har jag fått mycket skarpa varningar från Anden. Så har det blivit mig klart, att jag måste skriva på mitt eget tungomål - och så får den ta det, som kan ta det."

*********

Den store väckelsepredikanten Frank Mangs (1897 - 1994) sa 1925 till en god vän:

"Nu är strömmen kristallklar. Nu läser jag Andens Lag nästan som jag läser Bibeln och styrker under med rött och blått. Jag har beställt ett ex till dig, för du skall läsa den också!"

 

Frank Mangs kallade Wetterlund för "det heliga originalet, kyrkoherden N.P. Wetterlund" och citerade honom gärna .

*********

Andens Lag, en sammanfattning

av Olof Andrén

 

1. Keruben -- människan

Wetterlunds framställning inleds med en studie av bildspråket i Hes 1 och Upp 4, där keruberna utmålas. Dessa är en bild av Skapelsen som inte har fallit. Det är fråga om något som bor i allt skapat och därmed även i varje människa (s 325)*. Människans starka samband med den övriga skapelsen är viktigt för W. Sådana tankar är viktiga också hos många grekiska kyrkofäder. Hela skapelsen har framgått ur Guds kärleksglöd.

Härlighetens grundväsen är helighet (s 11). Därför finns en hunger efter helighet och rättfärdighet nedlagd hos människan. Jfr Augustinus: "Du har skapat oss till dig och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila hos dig".

Blicken vänds mot de tjugofyra äldste (s 14), som omger tronen. Också de talar om människans kallelse i dess fulländande gestalt, att vara skapelsens konung och präst.

Tron-Lammet finns i mitten (s 15). Från honom får de äldste sitt evangeliska människoväsen.

Skapelsen skall ligga under människan, inte över henne (s 31). Det innebär att när människan gör sig fri från Gud, blir hon inte fri utan just den skapelse som hon tror sig bli fullkomlig herre över blir i stället hennes herre.

 

*Anger sida i Andens lag.

 

2. Lammet -- Lejonet

Kristus utmålas både som lamm och som lejon. Lejonet har övervunnit (s 98, Upp 3:21). Lejonbilden går tillbaka på Jakobs välsignelse, där Juda kallas ett lejon (1 Mos 49:9). Den finns endast Uppenbarelseboken men spelar en stor roll i kristen hymndiktning. Jfr Sv Ps 456:2, där Jesus liknas både vid lejon och lamm.

Det dubbla kärleksbudskapet levde i honom, levde i kerubisk övernatur och befallde över skapelsen (s 99). -- W har talat om att kerubväsendet är människans egentliga väsen. Varför talar han då om kerubisk övernatur hos Jesus? Troligen är det ett uttryck för att gudomligt och mänskligt är förenat hos honom.

Lejonet är stamkeruben (s 101). Keruben betecknar den äkta människan och i stammen återupprättas människan. Han har övervunnit men inte för att vi skall slippa utan för att vi skall kunna övervinna. Vi märker här W:s ständiga vaksamhet mot "slippa-evangeliet".

Lejonet måste ätas och drickas (s 103). Det är en sakramental bild. Allt i Kristus skall tillägnas av den kristne.

Satan kastas ut (s 104). Det är vad som händer i andevärlden genom Kristi seger. Satan hade förut tillträde som åklagare men när Kristus står fast mitt i straffet blir Satan utkastad. Det sker genom lägre makter, ärkeängeln Mikael. Sedan kan varje människa övervinna honom genom Lamm-Lejonets segerblod.

För världens del blir det frälsning och en ny skapelse. Bokrullen som var förseglad innehåller hela Guds världsplan. Lammet kan öppna den, och det betyder att han också förverkligar planen. Lejonets seger går till botten av det onda (s 106).

Lammet finns i kristalltemplet -- härlighetens ande (s 110). Det är fråga om det nya templet som Kristus bygger. Hans stora uppgift är att vara tempelbyggare, och han bygger det nya templet i Ande och med Ande (s 111).

Lammet har ett enda mål -- Anden. Men han äger kroppslighet och i denna gör han döden till medel, lidandet till medel. I denna går han i en skola och blir fullärd i lydnad. Kroppen innebär också ätbar mat (s 114). Jfr ovan om lejonet som skall ätas och drickas.

 

3. Försoningen

Jesus har genom sötvattensande övervunnit survattensanden (s 148). Wetterlund kände inte till vattenförsurningen men i dag hade han funnit en förträfflig bild där. W söker sig bort från den juridiska försoningsläran, som han ansåg vara en av orsakerna till "skökoväsendet". Försoningen är framför allt andebyte.

Lammet måste utstå en rad lidandefrestelser (s 149). Han blir övergiven. Överallt möter han världens synd-, skuld- och straff-ande. Alla dessa prövningar går han igenom för att övervinna i allt och samtidigt själv fullkomnas.

Lammet är i ständig fara (s 150). Han kan förvekna eller förhärdas. Han står mellan vemod (motsvarar närmast förtvivlan) och trots -- bådadera synd mot den helige Ande. Han går mellan två bråddjup på en smal spång som är Herren Sebaots ande. Han står i Anden. I detta felfria människosjälv ligger alla människosjälv stamvis inneslutna.

Lammet vred hela världen stamvis i sin person och avvisade vreden (s 153).Men utanför denna stam och dess grenar fortgår Guds vrede över världen "Stamvis" innebär att Kristus är den nya stammen, vars grenar får liv. Jfr bilden av vinträdet och grenarna (Joh 15:1 ff).

Världen är framburen åt Gud (s 154). I den nya stammen finns den återställda världen som Lammet bär fram. Men därmed är den enskilde ännu inte försonad. Hon måste genomgå samma skola som lärjungarna.

Lammets blod är ett förbundsblod (s 156). Hans kropp är ett frö till den himmelska kroppen.

Vetekornsdöden är både friköpande och ställföreträdande (s 162).

 

4. Andens lag

Det är fråga om ett centralt kapitel. Som inledning bör Rom 7 och 8 läsas. Det är mycket viktigt för W att betona att Rom 7 inte betecknar ett bestående tillstånd för den kristne.

I Rom 7 visar sig självfrälsningen omöjlig (s 232). I Rom 8 gäller Andens lag, en lag i hågen, budanden. Den är alltså inte längre utanför människan och den har nu makt över den "lag" som finns i lemmarna.

Det finns två världsskeden: det första med Sinai lag, då världens grundlagar ges. När himmel och jord förgås, övergår Sinai lag i Andens lag. Detta sker hos den enskilde i pingstfödelsen (s 243). Vi märker här att den nya tidsålderns krafter redan här blir verksamma hos den kristne.

Den som är i Kristus har lagen i hjärtat (s 247).

Lagens slut är rättfärdigheten i Kristus (s 252). Lagen försvann som knoppen i blomman. Andens lag ger vad lagen kräver. Efter pingst blir allt Guds ord nytestamentligt för lärjungen (s 275).

Därom ges apostoliska vittnesbörd (s 276 f). W håller fast vid kyrkans syn på GT som Guds ord fullbordat i Kristus. Med den tolkningen kan det inte bli någon motsats mellan GT och NT. Därmed tar han också avstånd från en orimlig bokstavstro.

Skökans avsikt är att bedriva en teologi som gör att hon inte behöver ta Guds bud på allvar. En sådan väg är enligt W att göra felaktig åtskillnad mellan lag och evangelium. Det sättet är mycket förrädiskt eftersom Luther sagt att den som rätt kan skilja och rätt förena lag och evangelium är en god teolog.

 

5. Rättfärdiggörelsen

Det finns tre födelser: lekamlig födelse, pingstfödelse och uppståndelse. Även rättfärdiggörelsen har tre sidor: en allmän (världsrättfärdiggörelsen), den enskilda och slutdomen.

Guds kärlek är vrede mot synden (s 330). Där finns tre akter: Överseendet, borttagandet i pingsträttfärdiggörelsen, fullkomnandet i domsrättfärdiggörelsen.

Världsförlåtelsen tar bort kravet på självförsoning (s 331). Adam blir dömd men inte fördömd. Gud har fördrag med synden till en tid.

Satan arbetar, utan att själv fatta det, på nådens framfödande i Kristus och sin egen undergång (s 343).

Kristus betalade ej totalskulden men straffet: "den dag du äter därav skall du döden dö". Kristus fördes av denna dödsande till korset (s 348). W vänder sig mot två feltolkningar. Den ene är att hela straffskulden förs över från människosläktet på Kristus, alltså den juridiska försoningsläran. Den andra är att Kristus inte alls led något straff. Det gjorde han, men med ett helt annat djup.

Jesus upplöste fördömelseanden (s 361).

Männinskan lider som förgiftad, Kristus lider som giftupplösare (s 362).

Kristus griper in i syndarens ställe dit syndaren aldrig når. När människan bryter förbannelsens ande, upphör straffsådden och straffskörden (s 363).

Världsförlåtelsen erbjuds alla som vill ta emot försoningens ande (s 365).

I kraft av världsförsoningen har världsförlåtelsen rätt att 1) göra all synd och straff ändliga och 2) göra allt lidande till ett födslolidande samt 3) ge frälsningsvärde åt den mest bristfulla rättfärdighet (s 366).

Världsrättfärdiggörelsens väsen och innehåll är att du slipper göra något i egen kraft. Den är ett frikännande men ej en nyskapelse (s 375f).

Pingsträttfärdigheten är ett skapande inom människan (s 361). Bakgrunden till detta framhållande av födelsen är konkordieformeln, som säger att man skall noga skilja rättfärdiggörelsen från pånyttfödelsen -- det är skökoläran (Sv. kyrkans bekännelseskrifter s 509). Konkordieformelns olyckliga distinktion har i verkligheten inte den innebörden. Den luterska ortodoxin såg bådadera liksom förenade i en matematisk punkt, men begreppsmässigt skulle de hållas isär. W ser i denna åtskillnad en källa till en undervisning som kom att sätta pånyttfödelsen i andra hand.

 

6. Lärjungaskolan

De tolv är förebild till alla kristna. Deras utveckling rymmer sådant som alla som kommer efter dem får erfara. Det finns två skeden i skolan, en lärotid och en utfödelseetid (s 450).

"Kom som du är" -- bli honom lik. Judasskolan har endast det första. Ej vredespredikan utan Bergspredikan. Det innebär att människor ej skall skrämmas in i Guds rike, något som inte hindrar att synden måste bestraffas. Från början har lärjungarna del i världsrättfärdiggörelsen ( 451).

Buden är inte Sinai-bud utan en livsgåva. Det ges inte något budlöst löfte (s 452). Liksom flertalet exegeter ser W Bergspredikan som en manifestation av det nya förbundet. Denna predikan inleder undervisningen som varar under hela Jesu verksamhet.

Lärjungen måste bli en nolla i konsten att frälsa sig själv (s 480).

Den förpingstliga lärjungaskolan avslutas på pingstafton men återkommer som a) som straffskola -- efter nya fall, b) som förnyad bottenskola när lärjungen måste lära grunderna på nytt (s 498). Den falska frälsningen vill hoppa över bottenskolan (s 511).

Tron är Guds verk, tron är också Guds bud, det första budet (s 557). Samma sak framhåller också Luther: Vi skulle inte kunna tro om inte Gud befallt det genom sitt bud. Tron är det födda ögat som ser hela världen gå havande med Guds rike (s 564). Här är ett exempel på det kosmiska perspektivet hos W. Trons innehåll är Kristus (s 567).

Stefanus var full av de två buden, han dog i dem, i all-kärleken till Gud och hel-kärleken till nästan (s 575).

Tron är rättfärdighet, tron är medlet, tron räknas till rättfärdighet (s 577, 580, 584). Även ett litet barn är dock ett barn, och även barnkrypen är fullkomliga barn. Så är det med tron.

 

7. Solkvinnan

Det handlar om kyrkan. Solkvinnan kallas ett tecken -- Guds församling är något stort, ett himmelskt väsen. Alltså är de heliga alltid i himlen, även om de är i förgårdshelvetet eller i barnsnöden (s 1133).

Månen är en påminnelse om natten, det andliga mörkret. Solkvinnan står över detta (s 1198). Det betyder att Guds kyrka har del i det andliga ljuset tack vare tron. "Om ni inte tror skall ni inte förstå", så läser Augustinus med många andra fäder Jes 7:9. "Herrens fruktan är början till kunskap", Ordsp 1:7.

Solkvinnan föder barnet, en son. Det är en andlig födelse. Kristus föds som barn och som man (jfr 1 Kor 16: 3). Det första är pingstfödelsen och det andra är den dagliga förnyelsen (1143). Vi ser alltså att födelsen anknyter till Jesu historiska födelse, men att W på mystikens vis för över denna födelse till den troendes hjärta.

Solkvinnan har flera skeden. Det första är det gamla förbundet, men även hedningar hör med (s 1162). Solkvinnan i det nya förbundet är kvinnan som fick vara hemma i judendomen. Men hon är också ökenkvinnan som drevs ut i öknen, d v s bland folken. Hon är martyrkvinnan och örnvingekvinnan. Örnen är en symbol för statsmakten. Den världsliga överheten skyddar inte längre och demondömet bryter in.

Läs mer om Andens Lag under fliken

"Övrigt / Artiklar" på vår hemsida.

N.P. Wetterlunds Skriftkommitté info@npwetterlund.se

Uppdaterad 2017-07-15