Sagt om N.P. Wetterlund

Det finns en riklig dokumentation av de starka intryck som Wetterlund gjorde som person, själavårdare och förkunnare. Här är några av dessa.

Floda-bor:

"Wetterlund gjorde rent om Floda församling."

"Man kunde inte låta bli att gå i kyrkan. Och så tyst det var! Man bara lyssnade för att inte tappa bort ett enda ord."


En tidigare konfirmand:

"Som predikant samlade han väldiga skaror också från angränsande socknar, sommartid vida fler än kyrkan kunde rymma. Dörrar och fönster fick då stå öppna. Och han hade med sin väldiga stämma gjort sig hörd även av dem, som stod ute på kyrkogården. Han böjade alltid med ganska lång fri bön från predikostolen. Händerna vilade knäppta på bokbrädan, ansiktet uppåtvänt. Stämman kunde sjunka till en viskning. Han verkade glömt församlingen och var ensam inför Gud. Vilken text han än hade, kom han nästan alltid in på Bergspredikan och synerna i Uppenbarelseboken. Predikningarna blev långa, ibland mycket långa, men ingen fann dom tröttsamma. - Aldrig har någons ord gjort ett sådant intryck som Wetterlunds och så etsat sig in i mitt minne."


Person som fick själavård:

"För mig var han till stor välsignelse eftersom han var en samlad, stark och andlig människa, där tidens jäkt ej kändes. Hans krav på helkärleken till Gud och allkärleken till nästan var genomgående. - Det var underbart, att det i Stockholmsjäktet fanns en människa, som hade tid att möta en ensam människa, utan att det behövde kännas: 'Skynda dig, jag har bråttom!' "




Floda  1902

vid arbetsbordet i Floda